Gulliga Ullis - Transmamma

2015-11-02
20:32:51

2 Nov och 12grader varmt

Förra året var det snö och barnen åkte pulka. 
I år bär jag min jacka på armen, Jazz går utan och kl är halv åtta .
I väntan på sjukhusbussen sitter jag och scannar in några räkningar jag glömt, hinner precis klart när det är dags att kliva ombord.
Skönt att få det klart. Fick en och annan blick när jag försöker scanna in, hålla upp räkningen/arna med fötterna och parera allt i morgonbrisen .
Första etappen till Gävle för bussbyte mot Uppsala gick fort.
Andra biten kändes lite längre än vanligt.
Kanske berodde det på bristen av kaffe. Alltså dom hade kaffe,jag betalade för kaffe,jag fick mina 4pkt mjölk och våra kakor....men men kaffet då?
Det kom aldrig något kaffe!
Men alltså hallå kaffetanten! Glömde du mig? 
Det borde vara förbjudet . Typiskt. Jag lovar att fluortanten aldrig skulle glömma.
Nåja, som mor min sa -snälla barn väntar och blir utan.
Jag blev utan !

Väl framme i Uppsala hade vi tre timmar att vänta, så vi åt låååång lunch och surrade om ditt och datt.

De här dagarna bara för Jazz och mig har blivit så betydelsefulla för honom. Det är vår tid.
Han surrar tills man har skavsår i öronen. Annars är han rätt lågmäld, så det är extra mysigt när han får vara i centrum.

Idag var det dags att träffa doktorn igen.
Lite prat om framtiden hur Jazz tänker om sig, sitt liv och hur han vill att det ska vara.
Jazz berättar sina tankar som både doktorn och psykologen tyckte var mycket kloka.
Min son är så klok. Stolt mor.
Längd,vikt,blodtryck,pubertetskoll och blodprover togs också idag.
Jisses va ungen växer . En cm till och han är 180 cm lång.
Vi talade också om Jazz problem med vallningar i slutet av det 12 veckorna mellan sprutorna. Dr Maria sa att vi ska prova att ta var tionde vecka istället och se att hormonerna inte hinner gå ner så mycket, utan få en jämnare nivå.
Hormonsprutan togs på typ två sekunder och emlaplåstren hade verkat bra så det gjorde inte ont sa han.
Han är så strong och tålig . 
Sköterskan sa God Jul och Gott Nytt År , och så var det dags för psykologen .
Idag sa psykologen Birgitta till Jazz att han är smartare för sin ålder. Men alltså hallå, det visste vi ju redan 😃
När vi var klar för dagen, tvingade jag Jazz att gå fel. Vi skulle till sjukbussen och jag vägrade lyssna till Jazz. Vilket gjorde att vi blev 100kr fattigare då jag hittade en kiosk och att vägen till bussen plötsligt blev väldigt lång. Så nu har Jazz lovat att aldrig lyssna på mig igen. Ja ja, och jag måste lyssna på honom. Iaf nån gång...ibland

Ja jo, det var nog allt.....frågor?



Kommentar:
2015-11-30 @ 02:34:56
#1: Eva Borglund

Hej!

Jag är också en transgender mamma till en fantastisk pojk .Mitt barn berättade för mig för ca 1 år sedan att han inte var en hon utan en han och ville inte bli kallade Felicia utan Felix ,och att jag skulle säga han istället. Jag har aldrig brytt mig vilket kön mitt barn har så det var inga problem för mig att acceptera.Min oro har hela tiden gällt skolan och omgivningen för övrigt.Jag ordnade binders och vi köpte killkläder och fixade ny frisyr ganska så snart.Eftersom mitt barn alltid varit annorlunda och inte passat in någonstans (kanske pga av detta med könsidentiteten).Jag har alltid sörjt över att han r så otroligt ensam.Som tur är så har han hittat vänner över hela världen som han umgås med över nätet.Felix är nu 14 år.Smart och klipsk.Älskar data- och tvspel och animé .
Efter en del tråkigheter i skolan har vi nu tänkt att räta ut frågetecknen i klassen.Skolpsykologen har tänkt prata med klassen om könsidentiteter under några lektioner då Felix inte ska vara med för att de ska känna sig fria att fråga vad som helst och utan att Felix blir utsatt för alla frågorna.Jag hoppas det skall leda till ökad trygghet för honom i skolan.Vi förstår ju att de andra barnen undrar.Från en bystig tjej med stort burrigt hår - till en kortklippt utan byst och vill heta Felix .Det är bara det att Felix själv ibland tycker det är jobbigt att svara på frågor.Han svarar när han märker ett uppriktigt intresse ,men till de som gör det med ett hånfullt flin bevärdigar han sig inte att svara.Vi bor i Skara som inte är speciellt stort,att hitta likasinnande här för Felix lär nog inte hände.Kanske någon kommer följa efter om det går bra för Felix och han blir accepterad.Skolan vill gärna "använda" honom som en dörröppnare för andra att våga vara sig själva både när det gäller identitet och läggning. Oj,det blev en lång presentation av mig.Jag blev så glad av att hitta en mamma till . Lycka till med hälsan och krama din fantastiske Jazz!

Svar: Hej Eva, tack för din berättelse. Förlåt för sent svar. Mitt bloggande hade hamnat på hyllan lite.Jazz älskar också Anime, jag tror han skulle bli superglad om Felix "hookade up" honom på fb till exempel. Jag har också fb( Ullis Bydén) lägg gärna till mig.
Nu ska jag och flunsan bädda ner oss
Kram Ullis
Ullis

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: