Gulliga Ullis - Transmamma

2015-05-22
01:02:43

11 Maj och ont som fan

Den 12 Maj var en måndag. På lördagskvällen kom jag hem på vilar och väntan på operation efter en vecka på sjukhuset.
Matt, öm och svag gjorde jag mitt bästa att följa med Jazz till Uppsala för spruta nr 2 och lite coaching talk, med psykologen.
På försnacket fick jag vara med lite och vi fick lära oss något fiffigt och användbart. Det kallades "tomt sms" . För oss med barn som har mycket mörka och tunga tankar ska "tomt sms" vara som ett litet rop på hjälp men utan ord. Eller ett kom å va lite hos mig men jag vill / orkar inte tala om det just nu.
Så får du ett tomt sms, så står där egentligen massor men som inte orkar ut just då.
Det kan vara jättetufft att berätta för någon att man vill ta sitt eget liv t ex . Men med ett tomt sms så får du ju all information du behöver.
Det var nog det viktigaste vi lärde oss den dagen.

Jazz har gått med svettningar och vallningar ett bra tag nu. Han är så varm att han sover med fläkten på . Och ännu är inte solen och värmen här.
Det togs lite hormonprover och sköldkörtelprovet som visade sig helt normala.
Vår doktor sa att det är inte ofta men det händer en del människor. Typ som kvinnors klimakteriebesvär. Ingepppt farligt alltså men självklart jobbigt.
Doktor Maria sa att om Jazz ville fick han göra en paus över sommaren. Men det ville han absolut inte höras tala om. Så nästa spruta är inbokad om 12 veckor.
Den här gången var magen väl emlad och bortdomnad så sprutan togs på två sekunder så var det klart. Mamman megaimpad igen.
Under dessa kommande 12 veckor behöver Jazz inte träffa psykologen extra gånger, utan nästa besök hos henne blir samma dag som nästa spruta. Ja givetvis om Jazz har något på hjärtat eller börjar må sämre så fick han ju komma igen. Känns skönt att bollen ligger lite nu i Jazz händer och han bestämmer takten på det mesta. 
Jag ser att han växer in mer å mer i sin roll. Små små steg i helt rätt riktning.

Utkastning av barn ! 

Jazz är teknikgalen och mest då data,mobil,tv-spel och Nintendo 3ds
Han har sina kompisar där i burkarna, både klasskompisar och okända sas.
Inga rena krigspel eller slakta varandra spel. Utan mer typ Minecraft, thé sims osv.
Fick han välja skulle han sitta vid något av dem från han vaknar tills han slår igen dom igen på kvällen.
Nu i hans situation blir den här hönsmamman lite orolig. Om han ska kunna få ett "normalt" liv behöver man vara med och runt "riktiga" människor (mina tankar) Alla behöver det. Lära sig hur man umgås, etikett alltså lite socislkompitens
Jag tror det är jätteviktigt. 
Så jag bestämde med hjälp av bästa Pernilla(extrafröken som vi älskar) att Jazz skulle en kväll i veckan gå på teater, men inte som elev. Utan mer som hjälpreda extralärare. Få känna sig behövd, få vara äldre(det är en barngrupp) lyssnad på och vara och känna sig viktig och behövd.
Nu precis i slutet på 6an är fritidsgården på skolan äntligen tillgänglig . Då så har vi bestämt att minst en kväll i veckan hänger man där.
Jag hade förberett mig på massa bra argument och jag bestämmer , då säger han - Ja va kul , när börjar det ....haha ja så kan det gå.
Jättehärligt är det att se honom, jag ser att det är gott för honom.
Sen av helt eget intresse har han börjat rita manga figurer , försöker lära sig japanska alfabetet som visst är flera stycken. Han läser om Japan, försöker uttala ord. Jazz har verkligen lärt sig en hel del. Härligt att se.

Jazz har även hunnit vara iväg på Eleria. Om jag fattar det kort och som jag har förstått det hela. 
En typ av liveteater i medeltidens tecken. Det träffas flera hundra spelare från runtom i Sverige och sen kör dom strikt med bara speciella offlive platser där man kan va sig själv sas.
Lyckligast i hela världen var han när han kom hem och alla hade trott att han var en kille , allihop. Han var helt lyrisk , inte förräns sista kvällen ville han berätta om sig själv. Åh va glad jag blev för hans skull.
Ja kära vänner det var en liten sen uppdatering från oss.
Hör gärna av er om ni funderar på något

Må så gott // Ullis 🌼🌼


Kattgos med Akiro