Gulliga Ullis - Transmamma

2015-02-24
20:17:00

Reborn !

Vilken härlig dag ! Pappren från Skatteverket med "beslutet" om min sons namn.
Reborn, a boy ! Han har själv valt sina namn. Låt mig presentera Jazz Jay. 
Stolt mor, men Jazz är lugnt som en filbunke som vanligt - Ja men dom sa ju på försäkringskassan att det förmodligen skulle gå bra. 
Önskar jag hade lite av hans lugn.
 
Två fina fina systrar har fixat ett forum för oss som har någon koppling till transsexuella.
 
www.transforming.se/trans-forum.html 
 
Jag ska länka bättre när jag har tillgång till dator
 
Ha det gott 
 
 
2015-02-17
15:19:00

Sprutan vi inte fick se

Igår var en lång dag. Vi vaknade redan kl 6. Jag hade sovit dåligt, Bobbo var sjuk och hostade jättemycket. Det betydde inget dagis så Bobbo fick följa med. En ryggsäck med hostmediciner och Alvedon och sen knatade vi iväg till bussen.
Första mötet för dagen var Jazz goa psykolog Birgitta. Bobbo satt snällt å lekte medans vi väntade på Jazz.
Idag var mötet bara drygt en timme så vi skulle hinna med att gå till endokrina för första stophormonsprutan.
 
 
Innan det var dags hann vi med lite lunch. När vi åt som kom Jazz på att vi glömt att sätta på emla plåstret på magen. För er som inte vet vad emla plåster är, så är det ett plåster med bedövande läkemedel.
 
 
Det ska sitta på minst två timmar innan sticket. Nu blev det ca 30 min.
Jazz som inte tänk ha plåstret på i över huvudtaget först, tänkte att det nog inte är så farligt. 
 
När det var vår tur så bad sköterskan mig om medicinen.
- medicinen ? Sa jag och såg förmodligen ut som en fågelholk.
Hahaha, vi hade ingen medicin. Jag hade inte fattat att vi fått recept på medicin som vi skulle ta med. Måste ha blivit någon miss där.
Nåja nu hade vi sån tur att det fanns en "omgång" där, så vi tar med nästa gång och byter på så vis.
 
Först inget emla och nu ingen medicin, vi kände oss lite fåniga.
 
Nu var det så dags. Jazz å jag var båda nyfikna och ville se, och även fota första spruta. Men det fick vi inte.
Sköterskan gav injektionen och på 2sekunder var det över. Det gjorde ont, det såg jag på Jazz. Han ville inget säga , han var rädd att skrämma Bobbo.
Och nu ville vi VERKLIGEN se sprutan. Så efter lite tjat så fick vi.
Nu förstod vi varför emla hade varit en mycket bra idé.
 
Jag är rätt säker på att vi inte glömmer nästa gång.
Jisses vilken viking han är! 
Sköterskan sa att kanylen måste vara grov för att medicinen är som tre små kapslar , ungefär som p-stavar för er som vet hur såna ser ut. 
Vi andra får googla.
 
 
 
Medicinen heter Suprefact Depot och kostar 2685 kr per gång. Som tur är tar man det bara var 12:te vecka. Biverkningar är i princip "bara" att man kan gå upp lite i vikt. Så vi får vara lite uppmärksamma. Dom sa också att man kan få lite småblödningar innan det stabiliserats i kroppen. Nästa gång ska dom ta blodprov för att kolla hormonbalansen.
Idag, dagen efter säger Jazz att han bara är lite öm men ingen fara. 
Sprutan kan man ta på hemmaplan hos t ex din hälsocentral. Så länge Jazz går hos psykologen i Uppsala så tar vi också sprutorna där. Känns skönt när man vet att dom verkligen kan sin sak. Trygghet känns viktigt för min del. Alltid har man nån fråga som dyker upp när man är där.
 
Jag tror det var allt för tillfället.
 
(förresten, nån som vet varför man inte kan ladda upp bilder och se vad som står i nya kommentarer med mobilen längre) 
 
 
 
 
 
 
2015-02-12
12:11:00

Nej, det värsta som kunde hända har hänt!!

Näe fy fan va orättvist och typisk. Med mindre än en vecka kvar , 4dagar för att vara exakt så har det hänt.
Jag vaknade tidigt av ett ångstskrik och en storgråtande Jazz. Mensen har kommit! 
Stackars Jazz mår såå dåligt. Han grät av ångest på morgonen.
Kunde det inte ha väntat fem dagar till då hade stophormonet hunnit pumpsts runt i kroppen och de här hade aldrig hänt.
Jazz fick vara hemma idag för att återhämta sig från ångestatacken. Och försöka stå ut med detta tills måndag då vi har tid i Uppsala hos både läkare och psykolog. Under tiden försöker vi klistra fast bindor i kalsongerna , för trosor som kan vara lite enklare en sån här gång vägrar han ta på sig. Lilla gubben vad jag lider med dig. Tur du är så stark och vet att alla i familjen hjälper dig.
Nog om detta nu ska vi snart på reportage för magasinet "Hänt i bygden" . Tomas Lothström är reporter och fotograf.
Det blir spännande.
Kram till er alla och en extra till er med transsexuella barn 💖💖